Får be om ursäkt fall detta blir långt att läsa men jag kan inte låta bli! och det är verkligen värt att läs detta inget snack om saken!

Killkompis: "...Det finns en annan tjej som är intresserad av mig. En riktigt söt tjej."
Jag: "Föga förvånande. Du är attraktiv, vänlig och smart. Så du tänker vara otrogen?"
"Nej, jag har inte sagt att jag ska. Jag bara säger att jag skulle kunna vara det. Och fram till nu har jag inte varit det..."
"Så varför lockar det dig?"
"Därför att jag tror att man behöver mer fysisk kontakt med sin partner; rättelse: Jag behöver mer fysisk kontakt med min partner i mitt liv just nu.

"Så varför har du inte det?"
"För att hon bor så långt borta."
"Fel svar. Om detta verkligen hade varit så viktigt för dig som du säger så hade du sett till att flytta närmare henne. Vad är det som hindrar dig från att göra det, egentligen?"
"Ingenting är viktigare för tillfället. Det är bara rädslor."
"Rädslor kring vad?"
(Tveksam tystnad): "...Att hon inte älskar mig tillräckligt mycket."
Jag: "Så du väljer den säkra vägen? Att hålla henne på distans så att hon aldrig får en chans att känna in hur mycket hon verkligen älskar dig, och på det viset tror du att hon inte kommer att dumpa dig?"
"..."
"Med handen på hjärtat; hur ligger det egentligen till? Vill du ha en den andra tjejen eller är det din flickvän du vill ha?"
"Min flickvän."
"Du måste åka till henne och ta reda på om hon verkligen älskar dig. Vara nära henne under en längre period och verkligen ge er båda en ärlig chans."
"Kommer det att rädda vårt förhållande?"
"Nej. Helt ärligt; för min egen del är jag övertygad om att ni kommer att göra slut. Kanske inte i morgon. Kanske inte om en månad. Men ganska snart. För ni har för mycket kommunikationssvårigheter för att det ska kunna hålla. Men om ni gör slut utan att ens ha försökt kommer du gå runt med den malande tanken kring 'vad skulle ha hänt om vi hade flyttat närmare varandra?' och trott på riktigt att det var distansen som inte fungerade mellan er och inte ert förhållande. Förlåt om jag är brutalt ärlig, men det är min sanning för tillfället. Du får bilda dig din egen sanning."
"Det är bra. Jag vill ha ärlighet."
"Så din största rädsla är att det finns en obalans i förhållandet; att du vill vara med henne mer än tvärtom?"
"Ja."
"Och vad är det som är så hemskt med det?"
"Att jag vill inte bli avvisad."
"Så du formar hela ert förhållande utifrån denna rädsla för avvisning. Och detta leder i sin tur till att du inte är tillräckligt öppen för henne kring dina känslor, vilket skapar känslomässig distans mellan er. Tycker du själv att det är en sund och hållbar grund att bygga ett förhållande på; rädslor?"
(Med allt mer plågad min): "Nej..."
"Du låter din rejection-anxiety styra ditt liv. Det intressanta med människor som lider av ångest inför att bli avvisade är att det är oftast de som agerar som den avvisande parten. De som gör slut, skapar problem eller är otrogna. Jag vet, jag har varit där också."
"Det är så sant. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Vad gjorde du?"

Jag tvekade inför frågan. Införskaffade mig lite självkänsla och kom till insikt om hur bra jag är, var det första jag var på vippen att svara. Men det är inte ett särskilt konstruktivt svar, insåg jag sen. Jag avskyr sån här klassisk psykologvetenskaplig "självhjälps"-taktik som går ut på att man ska boosta sitt ego. Titta sig i spegeln varje dag och hitta saker man tycker om hos sig själv eller skriva ner tre egenskaper varje dag som man gillar hos sig själv. Det kanske fungerar på vissa människor, men det har aldrig gjort det på mig. Jag har alltid haft superlätt att hitta hundratals både yttre och inre faktorer som jag gillar hos mig själv och rabbla upp dem vid förfrågan; detta har inte lett till att jag har känt mig ett dugg bättre.

Jag: "Först måste du bli trött på dig själv. Sådär riktigt jävla trött på dig själv så att du inte står ut att lyssna på ditt eget malande om dina problem och inte står ut med hur din hjärna talar om en massa skit för dig gång på gång på gång."
Han skrattade förvånat:
"Jag är trött på mig själv. Jag vill inte ens prata om sånt här med dig. Jag vill bara att vi ska njuta, umgås och skratta ihop."
"Inte tillräckligt. Det kanske känns så, men du måste bli så trött på dig själv att du typ mår illa. Att blotta tanken på att fortsätta ett liv i dessa galna tankebanor som alltid kommer att förstöra dina förhållanden för all framtid får dig att känna att du hellre vore död."
"Och sen då?"
"Sen vet du vad du behöver göra. Det kommer att komma till dig. Du måste lära dig att det inte är något farligt att bli avvisad. Och att det inte finns några garantier; hur du än beter dig och vad du än säger så kan din flickvän lämna dig vilken sekund som helst eller vara otrogen mot dig. Och det är hennes fulla rättighet att vara det, precis som det är din. Ni kan aldrig äga varandra. Varken mentalt, känslomässigt eller kroppsligt. Ni måste vilja känna er exklusiva; det måste komma från kärleken ni hyser för varandra och inte från rädslor som skapar regler och kontrollbehov."
"Jag vet att du har rätt. Och jag vet varifrån min rejection anxiety kommer ifrån. Som barn var jag väldigt öppen om mina känslor, men jag blev djupt sårad av en kompis som gjorde sig rolig på min bekostnad och spred runt på hela skolan vad jag hade sagt."
Han berättar en hjärtskärande historia som så många gånger förut får mig att tänka kring hur elaka barn kan vara och tillägger sedan:
"...Så jag tänkte att de hade rätt. Att det är fel att känna så mycket och vara öppen med det. Och jag var arg på mina föräldrar som hade lärt mig att vara det. Och det värsta är att jag fortfarande tror på det. Jag tror på allt detta som egentligen bara är skit."
"Fel igen. Du tror inte på det. Du vet bättre nu. Du vet att du och dina föräldrar hade rätt och att de andra barnen hade fel. Att de var ignoranta. Så varför intalar du dig själv att du fortfarande tror på det och tillåter dig själv att vara slav under ditt förflutna? Du kan välja att fortsätta vara det; det är helt upp till dig. Men kom då ihåg, att du alltid har ett val."

Wow. Jag borde öppna en psykologmottagning eller nåt. Jag har alltid varit en rådgivande personlighetstyp i mina vänskapsrelationer; men sedan jag kom i fullständig (?) kontakt med mitt eget känsloliv har denna förmåga vuxit något enormt. Det känns som att jag kan relatera och förstå nästan alla människors känslor, för att jag har gått igenom så himla mycket själv. Och det är jag djupt tacksam för. Livsläxor ökar förmågan till empati, helt klart. Och allt det som folk verkar se som "åsiktsskillnader" ser jag numera som mer eller mindre kontakt med sitt känsloliv. Om man verkligen är i kontakt så är vi människor väldigt, väldigt lika. Det finns inte så mycket diversion som samhället idag försöker intala oss om. Vi känner väldigt lika och upplever saker och ting väldigt lika. Det är jag övertygad om. Och det är det som gör oss människor så vackra. Att ju mer vi tillåter oss att känna, ju mer lika blir vi, tills vi slutligen sammanstrålar i ett enda stort världshav av själar där man inte längre kan skilja på var den ena personen slutar och nästa börjar.

Heeeej bloggen!

Vet inte varför jag inte har skrivit i bloggen tyvärr, men jag har knappt haft varken ork och tid!

och jag har haft en otroligt massa saker för mig under dom hära 2 dagarna!

Ämnet idag handlar om ons. (one night stand)

vad fan ska de vara bra för?

Varför ha sex med en person bara så där? Varför knulla bara för knullandes skull?

Asså ja fattar att man vill när man är kåt o vill knulla.. verkligen.. men varför ta nån random, eller nån bara nyss träffat ute på krogen eller via nätet? Man känner ju knappt varandra..

Sex blir fan så mkt bättre om man känner personen, har känslor för personen,  nu menar inte jag kärleks känslor utan känlsor som personkemi, attraktion, lust, osv. Sexet blir så mkt bättre!

jag har haft ett fler tal ons o ja kunde lika gärna vara utan.. jag knullade dem för ja ja var kåt helt enkelt.. Nu hade Knde lika gärna ha varit utan de där ligget... Lär känna personen först, inte hela hennes liv menar jag, ta reda på vad hon gillar o inte gillar i sängen, säg vad du gillar o inte gillar i sängen.. e oftast därför ons blir dåliga, ni känner ju inte varandra, du vet inte vad hon extra tänder på, hon vet inte vad du tänder på osv..

Ne, ons e över för min del... e hellre utan sex än o ha ons.
KK e ja inte så förtjust i heller.. beror ju på.. jag är mer seriösare än så.. menar inte att de som har kk inte är seriösa, men ja vill ha mera än bara sex.. Helst...

Ni tycker säkert att jag är dum i huvudet som säger detta men vad är det igentligen bra för? alltså jag mår ju inte precis mycket bättre av ons, blir bara så att man får en stämpel som inte går bort, och ska jag va ärlig så har jag blivit en helt annan person än vad jag va för typ 2 år sen, och nu kommer turkens stora överraskning jag kan prata om sex hur mycket som hellst för jag skäms inte för det, för det är ju naturligt och jag har inte haft sex på över 6 månader snart och jag är förbannat stolt över mig själv!!!!! ni får säga vad ni vill för jag tycker jag har blivit en helt annan person men inget slår min lillebror för han har verkligen gjort en stor förändring och det är något jag verkligen tycker är underbart!

måste jobba, ha det bra boys and girls!

Tungt budskap!

Heeej bloggen!

Får be om ursäkt att jag har en sådan rubrik, men blir så irre men det tar jag lite senare!

Just sitter jag på jobbet och chillar började jobba vid 9 imorse slutar vid 18.00 eller kanske 19.00 har inte bestämmt mig än!

ikväll är jag inte riktigt säker på vad som händer, folket från enköping vill att jag ska ditt men får se för just nu känner jag inte för att åka ditt.

Dagens ämne handlar om folk som är otrogna alltså jag kan diskutera detta hundra gånger om.

Jag blir så irre, om man har ett förhållande varför ska man va otrogen? Alltså jag själv har varit med om att bli bredragen av en tjej och jag vet hur jobbigt det blir för dom som blir bedragna..

Folk som säger att dom inte vet varför dom gör det är skitsnack, folk som gör detta har fan inga känslor för den andra partnern. Och dom som gör det dumma misstaget och går tillbaka till sin partner efter den har varit otrogen måste fatta att personen i frågan inte kommer på något sätt kommer bättras. (en gång otrogen alltid otrogen)

har ni ett förhållande håll dig till den personen som ni har valt! För även fall ni tror det blir bättre sen så kan jag säga att den ni gör det imot blir både ledsen deprimerad med mera..

jag har igentligen en massa att skriva om detta men jag finner inga ord hur irre jag blir på detta och det är nog därför jag nog inte får fram det jag vill skriva!

iallafall måste jobba vidare ha det så ha det så bra mina kära läsare!

Heeeej bloggen!

Idag är det verkligen inte min dag måste jag.

Här är 2 saker som hänt tidigare idag...

Heeeej Bloggen!

Vet inte hur jag ska förklara hur min helg har varit.. den har varit så olikt alla mina andra helger!

I fredags så åkte jag till enköping för att träffa alex och massa andra det slutade med att vi hamnade på en klassfest med hans tjej. Men vi åkte därifrån typ efter 1-2 timmar och då va klockan 23-24 på natten bara för att alex och Jamie ville hem och hade tråkigt,

då ska jag påpeka att jag somnade vid halv 8 för att jag även va doktor phil åt en vän som hade det ganska tungt!

Sen lördagen va ingen höjdare för det var tänkt tänkt att vi skulle festa men slutade att vi gick runt i enköping och chilla.. sen va det bara att gå till fanna som ligger typ 7km därifrån otroligt stimulerande... NOT!!!

Sen igår hade jag en ganska chill kväll men otroligt roliga också för jag har nog aldrig haft så roligt när jag satt och smsa med en person.   

Nu till det roliga ämnet som handlar om kroppspråket vi alla människor visar som vissa har svårt att tyda och vissa inte! När vi tolkar kroppsspråket hur ska vi då veta att vår tolkning är sann? Det finns inte en sanning. Sanningen för dig är din tolkning och den behöver inte alls stämma överens med vad personen du möter, förmedlar med sin kropp. Sanningen är subjektiv och den är sann för dig. Motsatsen kan vara sann för en annan person. Det är viktigt att komma ihåg. Vi använder kroppsspråket varje dag och vi tolkar andras kroppsspråk varje dag. Här vill jag ta upp lite om hur du kan uppfattas av andra, om du står eller rör dig på ett visst sätt.

Hållningen
En upprätt, avslappnad hållning ger intryck av självförtroende. En hopsjunken person verkar uppgiven och besviken. En framåtlutad kroppshållning kan visa på en uppmärksam och varm person. En tillbakalutad hållning tyder på att det är en blyg eller uttråkad person, som uppfattas som kylig av omgivningen.

Blicken 

En flackande blick är något vi känner igen som opålitlig, ett tecken på bedrägligt beteende och förvirring. Det kan bero på att personen är osäker på sina känslor eller åsikter.

Skratt
En människa som ofta ler har ett mer positivt inflytande på sin omgivning än en person som aldrig ler. Lycka utrycks på samma sätt över hela världen, med ett leende. Tänk att ett leende mot en annan människa utlöser så många positiva effekter, för både den som ler och den man ler mot. Det finns många andra leenden, tillexempel falska leenden och olyckliga leenden. Vi kan le nästan oavbrutet ibland, inte av välbehag utan kanske som en ursäkt. Skratt är lite mer kraftfullt.

Nu kanske jag har fel när jag skriver detta men det är de jag tror och vad jag uppfattar en människa!

Nu har jag inte så mycket mera att skriva så ni får ha det så bra tills jag skriver igen! :)

Och har fått lite klagomål på att jag inte har några bilder i bloggen så nu ska turken springa runt och ta kort som bara den och förska se lite allvarlig ut så alla blir nöjda hära!

Nu ska jag jobba vidare så ni får ha det så bra! :D

chacha turkens blogg jockellull här o gästbloggar!

sitter @jensen gymn med sinnan som kom på spontant besök, ska egentligen plugga något vågenregi men det sket man väll i! tänkte bara säga stoort creeds till alla er som faktiskt pallar läsa sinnans långa textinlägg som igentligen inte handlar om ett piss eller blir smartare utav!

chiao pusspuss!

Heeeej bloggen!

Igår blev jag så förvånnad när jag kom hem till min lägenhet, för när jag åker upp med hissen och stannar på plan 3 och går mot min lägenhetsdörr så ser jag att det ligger något framför dörren så jag tar upp den och ser att det är en ros och vid rosen så finns det ett litet kort där det står "Tack för att du finns Sinnan!" jag blev så paff måste jag säga och det står inte vem det är ifrån men säger iallafall att jag riktigt glad och tackar så hjärtligt för den!

Så idag så vaknade jag klockan 06.00 och är förbannat pigg.. Så jag bestämde mig att gå till bolandsskolan och prata lite med några jag känner där men skulle även prata med en grabb som jag inte känner, men vet vem det är...

Iallafall denna kille har bråkat en del med alla typ och folk kommer till mig och ber mig "göra något åt saken" och då menar dom prata så jag försökte nå han i dag men självklart va han inte där..

så nu sitter jag på max på stora torget och väntar in alex THE MAN från enköping sen får man se vad kvällen har att erbjuda!

Dagen ämne blir lyckan som vi alla människor söker efter..

För vi krånglar till allt. Vi kämpar på med våra karriärer för att ”bli någon” och få en hög lön som ett slags kvitto på att vi är bra människor. Vi vill vara snygga och vältränade, ha fina kläder, och så vill vi få komplimanger och kunna säga ”tack” på ett sådant där självsäkert men ändå ödmjukt vis, den perfekta partnern och den populära på jobbet. Och vi vill ha ett vackert hem med rätt inredning i rätt område att visa upp när vi bjuder folk på middagar – då vi ska briljera i köket med avancerade recept som vi ska låtsas att vi har slängt ihop i en handvändning, för att sedan få mysa inombords när någon säger att ”den där maten gjorde du minsann bra!”. Och vi ska ha många vänner på facebook, resa på lyckade semestrar att komma hem och berätta om, ha fulltecknade kalendrar som inte lämnar plats för att andas, och ha en mobil som ständigt ringer och påminner oss om att vi faktiskt finns. För om ingen ringer så finns man kanske inte.  Som om hela våra liv är en slags visningslägenhet som andra människor ska trava runt i med dömande blickar och ge ett värde. Eller så försöker vi göra någon slags klurig revolt mot alltihop och reser till Indien för att någon guru där borta ska hjälpa oss att hitta oss själva.

Hiva bort skräpet som ligger ivägen!
Men vi finns ju redan! Varför ska vi krångla till allt hela tiden? Leta efter oss själva på så komplicerade vis? När ska vi se att vi egentligen redan har allt vi behöver? Att vi egentligen skulle kunna vara lyckliga redan nu om vi bara hivade bort allt skräp och alla menlösa fasader som ligger ivägen? Om vi istället för att göra mer faktiskt började göra mindre istället, men med mer känsla och kärlek bakom. Vi har ju redan nyckeln till lyckan och har alltid haft den – vi envisas bara med att slarva bort den hela tiden på vägen!

”Det viktigaste är inte Vad eller hur Mycket man gör, utan hur mycket Kärlek man lägger ner i det man gör” sa en klock gammal gumma till mig!

orkar inte skriva något mera så ni får ha det så bra så hörs vi imorgon! HA DET SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA