Heeeej bloggen!!

Gårdagen va helt ok måste jag säga.. alltså egentligen har jag inget att säga om gårdagen det är mest för att det hände inget speciellt! jag är nästan förvånnad över det.

Dagen blir att jobba sen hämta kläderna sen ska jag vidare hem hämta kläder sen blir det att sova hos en kompis ett par dagar tills att jag får min nya lägenhet, för den jag har idag hade jag bara i andra hands och kvinnan jag hyr av bestämde sig att komma hem lite tidigare än vad vi hade bestämt!

Dagen ämne handlar om inget annat än mig själv faktist!

Det har varit en del som har tagit i kontakt med mig sen jag skappade denna blogg, av någon annledning blev man helt plötsligt populär av någon annledning så därför så har jag tänkt att jag ska skriva om mig själv och hur jag är som person!

En liten beskrivning om mig själv hur jag ser ut med mera för dom som inte vet. Jag är en kille på 22år, har ursprung från turkiet, är 1.82 lång, har svart hår med bruna ögon har en normalbyggdkropp. Har 11 syskon men har bara i stort sätt bara kontakt med min lillebror som även jobbar på samma jobb som mig, hans namn är Haci Hammar han är en otroligt snäll och omtänksam person och otroligt muskulös och tyvärr tjejer men han är redan upptagen!

Ni kanske undrar varför jag kan så mycket om känslor och kärlek? och svaret är att jag har varit med om så mycket men sen så tycker jag ämnet är så otroligt intressant. Men ni kanske även undrar fall jag är en sådan person som jag beskriver här på bloggen? ja och nej..  det är att jag är en otroligt stor toffel inget snack om saken men sen ligger det till så att jag beskriver allt här på bloggen ur mitt egna perspektiv och tjejer i allmänhet så är det så att jag har jävligt enkelt att ta kontakt med dom! Sen beror det på hur man ser det för när jag var 18-19 år så va man inte den personen man är idag och det är mest bara för att man växer upp alltså inte till åldern men innuti sig själv också.

Och skulle ni fråga mina vänner så kallar dom mig "the magic man" haha inte för att skrytta men har bara blivit så på sista tiden! Men egentligen är det inget jag själv vill men jag förstår tjejer mera än vad jag gjorde förut, för jag tror det handlar om sunt förnuft och så är det så att jag är en otroligt ärlig person och det är nog även det som göra att dom litar på mig och pratar mera med mig. Men på sista tiden har det nästan blivit lite mycket och jag hamnar i kläm mellan tjejerna och killarna och det är absolute inget jag vill...

Men av någon annledning så får jag sms och andra saker skickat till mig som jag inte har någon nytta av så jag ber snällt tjejer att sluta upp med era fantasier.. alltså jag skriver inte mina inlägg bara för att bryta dom...

har ganska dåligt med tid just nu så jag får skriva lite senare men ni får ha det så bra! :-D

Heeeej bloggen!

igår slutade kvällen som jag inte hade planerat va så arg att jag ville spränga mig själv typ..

fick veta saker som jag inte vill få reda på.. hur fan kan folk va så pantade så dom försöker lura ett helt företag??

och sina egna kompisar...

vet inte hur denna dag slutar men förmodligen bättre en igår! men måste fråga ni som skriver alla komentarer och frågor ni kanske undrar varför jag inte visar alla? Svaret är mest bara för att jag inte känner att det blir nästan för privat plus även så kan det hända att det bara försvinner av sig själv och det vet jag faktis inte varför det blir så!

haha men den sista frågan kunde jag inte låta bli att lägga upp tackar för det förresten!

Dagens ämne blir ganska olik det jag i vanliga fall brukar berätta, alltså psykopater har  kärlekskänslor men vad jag tror så har dom svårare att visa dom!

Svårt och nästan omöjligt att veta eller förstå hur en störd människa upplever kärlek eller andra ömma känslor, jag kan endast framföra min åsikt utan vetenskapliga belägg.

Jag tror att psykopaten kan känna kärlek och ömma känslor liksom andra men saknar förmågan att vårda dessa känslor, vetenskapligt klarlagt är att psykopaten helt eller delivis saknar empati och då inte kan ge och ta på ett för andra skonsamt sätt.

Psykopatens kärlek förstärks om målet har tex pengar eller någon form av värdesaker, även makt väcker hetare känslor, om man tänker efter är nog psykopaten i detta skede lika normal som de flesta andra, så långt kan allt vara frid och fröjd men stegvis kommer den empatilösa och psykopatiska sidan i dager och då blir inte skeendet normalt längre

Den som normalt upplever kärlek blottar sitt inre och blir mera sårbar, har då den andra parten psykopatiska störningar kommer denna skoningslöst att utnyttja den andras ömma känslor, om psykopaten dessutom upplever det vi kallar kärlek blir denna sju resor värre, viljan att vinna blir intensivare och metoderna för att skapa full kontroll desto grövre.

Det vanligaste blir då att psykopaten i början endast visar goda sidor som är inlärda och spelade, när sedan det sk.offret blivit lurad, duperat och troligen något beroende framträder psykopatens rätta jag allt eftersom.

Man kan undra varför psykopatens störda beteende alltid visar sig när denna vunnit någon persons sympatier eller ännu värre dess kärlek? Faktum är att psykopaten vill se snabba framgångar och inte har ro att lång tid spela den ädla riddaren, psykopaten som behärskar det falska och bedrägliga spelet känner ett övertag och utnyttjar det till fullo .

Värt att veta är att när psykopatens dåliga sidor framträtt kan denna i vinningssyfte gång efter gång backa tillbaka till det goda inlärda och falska beteendet, det blir ett ständigt växlande mellan psykopatens rätta jag och den spelade sidan, man kan säga antingen röda rosor eller vassa tistlar.

De flesta och då även psykopaten vill uppleva lycka och vinna framgångar, för att nå det som hägrar använder psykopaten metoder som normala personer känner som omoraliska.

Kom ihåg att psykopaten inom sig aldrig kan inse eller förstå att denna handlar regelvidrigt, helt uppriktigt känner psykopaten att andra alltid bär skulden för de handlingar denna tvingats att tillgripa.

Eftersom psykopaten aldrig inser sina fel slutar oftast motsättningarna med att andra måste retirera, ingen kan vinna striden när ena parten aldrig kan känna skuld, samvetskval, eller inse sina fel.

 En psykopat skaffar det denna vill ha och struntar i de som lider, en psykopat strider som en tiger för att inte mista det denna vunnit, om psykopaten är på väg att förlora kan denna förgöra sin älskade och även andra som står i vägen.

Brist på empati gör att psykopaten inte kan känna ånger och samvetskval och ej heller förstå hur andra upplever dessa känslor, en grym krigare har formats som behandlar andra på ett skoningslöst sätt i det krig denna skapat för att vinna makt eller annat som hägrar.

De sk. normala personerna vill liksom psykopaten uppvisa sitt bästa jag för omgivningen, den normala personen använder sanning och verklighet som grund för sitt agerande men mot en samvetslös psykopat har de snälla personerna inga argument som biter.

De med empati ger och tar på samma villkor, talar samma språk, försöker förstå, undviker lögner, vill ge av sig själv och få samma tillbaka, psykopaten har lärt sig att detta är svagheter som kan utnyttjas för egna förvrängda behov.

Det är nu lätt förstå att de snälla personerna med stort mått av empati blir rena rama godisburken för psykopaten, med åratal av inlärning i konsten att luras, bedras, skrämmas och hota blir de snälla lätt offer för psykopaten.

I psykopaterns nära omgivningen blir många duperade, lurade och besvikna men för den som lever tillsammans med psykopaten blir tillvaron ett helvete.

Kom ihåg att ingen kan tala en psykopat tillrätta, denna lyssnar och låtsas förstå men de onda och falska sidorna finns alltid kvar och måste få utlopp .

Men nu ska jag jobba vidare men ni får ha det så bra hehe

Heeeej igen bloggen!

Denna dag har varit helt ok! Jag har varit i enköping på westerluska gymnasium med Josefin Ekberg i hennes klass,

Och vad man kan säga om deras klass? jo dom är ju som små apor och deras lärare är ju ännu värre dom blir nästan som myggor som blir ihjälslagna!

Det jag tänkte skriva om nu kanske inte en del kommer tycka om men jag måste berätta det för er.

Alltså snälla jag är en person som alla andra och det jag skriver i denna blogg är något som jag står för, även fall ni inte är en sådan person så kan jag lova er att jag tänker inte skriva en massa och sen va en helt annan utanför "bloggen"!

Jag erkänner att jag är en person som älskar att ställa upp för mina vänner när dom har sina problem jag blir nästan glad över att dom kommer till mig.. och visst det kanske är mera tjejer som kommer till mig med sina problem, och det är inte precis att jag stöter på dom utan jag vill hjälpa dom, så snälla grabbar jag förstår er när ni blir svartsjuka men ni kan va lugna jag tänker inte sno era tjejer... om ni så väl vill veta så har jag någon annan tjej i tankarna än "era tjejer" .

Det jag vill få ut av min blogg är att folk i denna värld ska få en synvinkel från sin egna, alltså visst alla gånger är det kanske inte är så bra inlägg men jag försöker.. Och det är inte så att jag vill ha mera uppmärksamhet för att jag skriver det för vi är alla människor och varför ska vi då må sämre? ni får tro vad ni vill men jag skriver om allt från otrogenhet till kärlek. och det är inte bara från tjejerna synvinkel utan från KILLARS synvinkel!! Men som ni alla vet så är tjejer dom som för det mesta vissar mer känslor en oss killar.. så ni killar som får för er något kan va lugna Sinnan Turken Hammar är en hedlig person.

vet inte vad jag ska skriva mera men hoppas ni förstår!

Tack på förhand!

Heeeeeej bloggen!

Har haft en sådär helg kan man väl säga.

Först på fredagen så var det tänk att vi grabbar skulle ha en chill kväll i enköping..

men i sista sekund så bestämmer vi att åka på en hemma fest i slasta utanför björklinge!

Vi tog bussen kvart över tio på kvällen ditt! fixade skjus och betalade 250kr från busshållsplatsen till festen som låg 2 km från hållplatsen fett dyrt, men vi trodde det skulle va värt men icke sa nicke!

För det första som händer när vi kommer ditt är att vi hälsar på alla och såg att det var typ helt dött så vi sätter oss i soffan och bestämmer oss efter en stund att gå ut och röka, väl där ute så ser vi att en bil kommer på uppfarten och ut hoppar 4 tjejer och 2 killar som jag väl känner igen jacke och tobbe!  När väl jacke ser mig kommer han fram och börja skricka på mig och frågar varför jag snackade skit om han sen ger han mig en smäll i ansiktet och då kan inte jag va lugn så jag ger självklart tillbaka en smäll och säger det räcker!!! gör inte om det...

Han blir förvånnad ser det ut som och ber om ursäkt sen var det löst  haha. sen efter en halvtimme bestämmer vi att åka därifrån och betalar yteligare 250kr till stan!

Sen i lördagskvällen blev otroligt lugn  med film och lite godis!

Nu till ämnet som ni tjejer har lite svårt att förstå ibland!

Idag tänkte jag ta upp hur du kan läsa av signaler och handlingar/agerande för att vara mer på det klara huruvida killen du träffar gillar dig eller ej. Först börjar vi med det mer uppenbara.

Det allra första du kan märka av är nervositet, en människa har inte anledning att vara nervös om den inte upplever att "något" står på spel, i ett dejtingsammanhang så är detta 9 fall av 10 pga att han har skarpa "misstänkar" att du är värdefull för honom. Nervositet är något vi som människor gärna försöker gömma, men om du observerar kroppspråk så bör du hålla utkik efter händer som inte vet vart de ska ta vägen och snabba rörelser. Att ha händerna i fickan eller armarna fälda över bröstet(krama sig själv) är båda tecken på att han inte känner sig avslappnad, detta beror inte på att du gjort något fel, utan detta beror snarare på hans oförmåga att känna sig avslappnad med sig själv i en situation där han träffar någon som kan "skada honom" känslomässigt. Dvs, så länge han stannar kvar, är han villig att riskera eventuellt nederlag eftersom han ser att han har något värdefullt att vinna.

Andra tecken på nervositet är att han pratar fort, eller att han har svårt att bidra i en konversation överhuvudtaget. Är du själv en sådan som babblar på om allt och inget när du är nervös, vänd de till din fördel om killen har svårt att bidra i konversationen i början. Yttra aldrig "ush så jag babblar", utan kolla av läget då och då, lämna mellanrum, ställ frågor, är han fåordig, fortsätt snacka, du gör det bara lätt för honom då han slipper oroa sig.

Om han istället är en sådan som pratar mycket, och enbart om sina prestationer i livet så är även de ett tecken på intresse, vilket många kvinnor uppfattar som direkta motsatsen, dvs, att han inte visar intresse för kvinnans liv. Men detta är ett tecken på osäkerhet hos killen, dvs, vad han gör är att försöka bevisa sitt värde för dig, så som en fågelhane visar upp en dans för en fågelhona för att hon ska uppfatta honom som värdefull. "Danser" som är för långa, uppfattas av många kvinnor som oattraktiva, samma gäller i andra riktningen, så eventuellt måste du som babblare bjuda in honom i en diskussion som han kan bidra i.

Vad det gäller komplimanger så är det relativt uppenbart, men vissa tjejer och kvinnor kan ha svårt för detta, misstankar att det ligger någon "baktanke" eller att det som sägs är för bra för att vara sant. Mitt råd till er är att sluta motarbeta er själva. Attraktion är subjektivt, eller som man vanligtvis brukar säga "Skönheten ligger i betraktarens ögon", vad killen finner attraktivt hos dig är hans personliga smak och hans smak innefattar inte din självkritik, du gör dig själv en otrolig otjänst genom att argumentera emot honom. Vet du inte vad du ska säga så prova frasen "Tack, vad kul att du tycker så" eller "Vad glad jag blir att du tycker så" eller bara ett "Vad gullig du är".

Om killen visar ointresse för dig, så är det alltså läge att visa för honom att du klarar dig utan honom. Inte på ett bittert sätt, tvärt om, var så avslappnad och likgiltig som möjligt inför hans ointresse. Dvs, ställ inga krav eller önskemål om att han måste pussa dig, säg inte att du är sån som tycker om att pussas, hålla hand, vara nära varandra osv. Kort och gott, visar han ointresse så är det ALDRIG läge för dig att visa mer intresse fören efter ni haft space från varandra eller att han visat intresse för dig igen.

Om killens intresse börjar svikta, så har du noll chans att vinna honom genom att redovisa din romantiska önskelista. Vill du ha honom, så är det hans uppfattning om dig du bör vara fokuserad på, inte dina önskemål om honom.

Vad du än vill att han ska göra, ge honom utrymme att självmant vilja fylla den rollen. Ge honom gåvan att få längta efter dig. Mer om detta i ett annat inlägg :)

Heeeej Bloggen!!

Nog bland dom första inlägget jag gör på en helg och det är mest bara för att jag känner för att skriva av mig lite!

Det jag tänker skriva om nu är något vi alla människor märker av ibland och inte vågar prata om tror jag!

Något jag ofta får höra eller känslan av är att folk kan säga att jag skulle vara perfekt. Jag säger verkligen inte det här för att skryta på något sätt utan försöker bara börja mitt inlägg. Men hur som helst. Ingen är perfekt och det ordet är riktigt blekt. Jag menar vad är egentligen perfektion? 

Jag är en kille på 22 år, snart 23. Jag har inte den perfekta kroppen. Jag är inte överdrivet smart utan jag har mina intelligenta stunder precis som alla andra. Jag blir lätt avundsjuk men gör mitt yttersta för att försöka dölja det. Vet inte om jag är så bra på det.  Jag är inte snäll hela tiden utan jag kan va riktigt elak ibland. Jag är inte rik och inte snyggast i världen. Jag menar väl men det verkar inte alltid så. Jag kan såra människor utan att tänka på det. 

Jag är helt enkelt inte perfekt. Ingen är det men det gäller att leva med det. Det finns dom som kan acceptera sig själva och sina liv medan det finns dom som ständigt måste vara perfekta. Kanske inte i allt men i det mesta. Att vara perfekt är något som kan leda till många farliga saker. Knark, alkohol och till och med självmord. 

Vi alla gör vårt bästa för att få vår omgivning att tycka om oss. Vi ändrar på våra personligheter och våra utseenden. Vi vänder upp och ner på våra liv för att passa in. Perfektion är något alla söker efter på ett eller flera sätt. Men det perfekta livet finns inte. Perfektion är en illusion om ett tillfredsställande liv. Det krävs mycket för att få det bra men helt perfekt finns det inget som är.  

Ingen är perfekt, det är omöjligt. 
Men för en del personer kan den man älskar mest av allt vara helt perfekt. 
Precis som i ett lagligt dokument så finns det även kryphål överallt när som helst.

Hahahaha syster sols låt reflekterar jag till mig själv fast hon sjunger om sig själv som tjej så är texten otroligt bra!

Får be om ursäkt fall detta blir långt att läsa men jag kan inte låta bli! och det är verkligen värt att läs detta inget snack om saken!

Killkompis: "...Det finns en annan tjej som är intresserad av mig. En riktigt söt tjej."
Jag: "Föga förvånande. Du är attraktiv, vänlig och smart. Så du tänker vara otrogen?"
"Nej, jag har inte sagt att jag ska. Jag bara säger att jag skulle kunna vara det. Och fram till nu har jag inte varit det..."
"Så varför lockar det dig?"
"Därför att jag tror att man behöver mer fysisk kontakt med sin partner; rättelse: Jag behöver mer fysisk kontakt med min partner i mitt liv just nu.

"Så varför har du inte det?"
"För att hon bor så långt borta."
"Fel svar. Om detta verkligen hade varit så viktigt för dig som du säger så hade du sett till att flytta närmare henne. Vad är det som hindrar dig från att göra det, egentligen?"
"Ingenting är viktigare för tillfället. Det är bara rädslor."
"Rädslor kring vad?"
(Tveksam tystnad): "...Att hon inte älskar mig tillräckligt mycket."
Jag: "Så du väljer den säkra vägen? Att hålla henne på distans så att hon aldrig får en chans att känna in hur mycket hon verkligen älskar dig, och på det viset tror du att hon inte kommer att dumpa dig?"
"..."
"Med handen på hjärtat; hur ligger det egentligen till? Vill du ha en den andra tjejen eller är det din flickvän du vill ha?"
"Min flickvän."
"Du måste åka till henne och ta reda på om hon verkligen älskar dig. Vara nära henne under en längre period och verkligen ge er båda en ärlig chans."
"Kommer det att rädda vårt förhållande?"
"Nej. Helt ärligt; för min egen del är jag övertygad om att ni kommer att göra slut. Kanske inte i morgon. Kanske inte om en månad. Men ganska snart. För ni har för mycket kommunikationssvårigheter för att det ska kunna hålla. Men om ni gör slut utan att ens ha försökt kommer du gå runt med den malande tanken kring 'vad skulle ha hänt om vi hade flyttat närmare varandra?' och trott på riktigt att det var distansen som inte fungerade mellan er och inte ert förhållande. Förlåt om jag är brutalt ärlig, men det är min sanning för tillfället. Du får bilda dig din egen sanning."
"Det är bra. Jag vill ha ärlighet."
"Så din största rädsla är att det finns en obalans i förhållandet; att du vill vara med henne mer än tvärtom?"
"Ja."
"Och vad är det som är så hemskt med det?"
"Att jag vill inte bli avvisad."
"Så du formar hela ert förhållande utifrån denna rädsla för avvisning. Och detta leder i sin tur till att du inte är tillräckligt öppen för henne kring dina känslor, vilket skapar känslomässig distans mellan er. Tycker du själv att det är en sund och hållbar grund att bygga ett förhållande på; rädslor?"
(Med allt mer plågad min): "Nej..."
"Du låter din rejection-anxiety styra ditt liv. Det intressanta med människor som lider av ångest inför att bli avvisade är att det är oftast de som agerar som den avvisande parten. De som gör slut, skapar problem eller är otrogna. Jag vet, jag har varit där också."
"Det är så sant. Men jag vet inte vad jag kan göra åt det. Vad gjorde du?"

Jag tvekade inför frågan. Införskaffade mig lite självkänsla och kom till insikt om hur bra jag är, var det första jag var på vippen att svara. Men det är inte ett särskilt konstruktivt svar, insåg jag sen. Jag avskyr sån här klassisk psykologvetenskaplig "självhjälps"-taktik som går ut på att man ska boosta sitt ego. Titta sig i spegeln varje dag och hitta saker man tycker om hos sig själv eller skriva ner tre egenskaper varje dag som man gillar hos sig själv. Det kanske fungerar på vissa människor, men det har aldrig gjort det på mig. Jag har alltid haft superlätt att hitta hundratals både yttre och inre faktorer som jag gillar hos mig själv och rabbla upp dem vid förfrågan; detta har inte lett till att jag har känt mig ett dugg bättre.

Jag: "Först måste du bli trött på dig själv. Sådär riktigt jävla trött på dig själv så att du inte står ut att lyssna på ditt eget malande om dina problem och inte står ut med hur din hjärna talar om en massa skit för dig gång på gång på gång."
Han skrattade förvånat:
"Jag är trött på mig själv. Jag vill inte ens prata om sånt här med dig. Jag vill bara att vi ska njuta, umgås och skratta ihop."
"Inte tillräckligt. Det kanske känns så, men du måste bli så trött på dig själv att du typ mår illa. Att blotta tanken på att fortsätta ett liv i dessa galna tankebanor som alltid kommer att förstöra dina förhållanden för all framtid får dig att känna att du hellre vore död."
"Och sen då?"
"Sen vet du vad du behöver göra. Det kommer att komma till dig. Du måste lära dig att det inte är något farligt att bli avvisad. Och att det inte finns några garantier; hur du än beter dig och vad du än säger så kan din flickvän lämna dig vilken sekund som helst eller vara otrogen mot dig. Och det är hennes fulla rättighet att vara det, precis som det är din. Ni kan aldrig äga varandra. Varken mentalt, känslomässigt eller kroppsligt. Ni måste vilja känna er exklusiva; det måste komma från kärleken ni hyser för varandra och inte från rädslor som skapar regler och kontrollbehov."
"Jag vet att du har rätt. Och jag vet varifrån min rejection anxiety kommer ifrån. Som barn var jag väldigt öppen om mina känslor, men jag blev djupt sårad av en kompis som gjorde sig rolig på min bekostnad och spred runt på hela skolan vad jag hade sagt."
Han berättar en hjärtskärande historia som så många gånger förut får mig att tänka kring hur elaka barn kan vara och tillägger sedan:
"...Så jag tänkte att de hade rätt. Att det är fel att känna så mycket och vara öppen med det. Och jag var arg på mina föräldrar som hade lärt mig att vara det. Och det värsta är att jag fortfarande tror på det. Jag tror på allt detta som egentligen bara är skit."
"Fel igen. Du tror inte på det. Du vet bättre nu. Du vet att du och dina föräldrar hade rätt och att de andra barnen hade fel. Att de var ignoranta. Så varför intalar du dig själv att du fortfarande tror på det och tillåter dig själv att vara slav under ditt förflutna? Du kan välja att fortsätta vara det; det är helt upp till dig. Men kom då ihåg, att du alltid har ett val."

Wow. Jag borde öppna en psykologmottagning eller nåt. Jag har alltid varit en rådgivande personlighetstyp i mina vänskapsrelationer; men sedan jag kom i fullständig (?) kontakt med mitt eget känsloliv har denna förmåga vuxit något enormt. Det känns som att jag kan relatera och förstå nästan alla människors känslor, för att jag har gått igenom så himla mycket själv. Och det är jag djupt tacksam för. Livsläxor ökar förmågan till empati, helt klart. Och allt det som folk verkar se som "åsiktsskillnader" ser jag numera som mer eller mindre kontakt med sitt känsloliv. Om man verkligen är i kontakt så är vi människor väldigt, väldigt lika. Det finns inte så mycket diversion som samhället idag försöker intala oss om. Vi känner väldigt lika och upplever saker och ting väldigt lika. Det är jag övertygad om. Och det är det som gör oss människor så vackra. Att ju mer vi tillåter oss att känna, ju mer lika blir vi, tills vi slutligen sammanstrålar i ett enda stort världshav av själar där man inte längre kan skilja på var den ena personen slutar och nästa börjar.

Heeeej bloggen!

Vet inte varför jag inte har skrivit i bloggen tyvärr, men jag har knappt haft varken ork och tid!

och jag har haft en otroligt massa saker för mig under dom hära 2 dagarna!

Ämnet idag handlar om ons. (one night stand)

vad fan ska de vara bra för?

Varför ha sex med en person bara så där? Varför knulla bara för knullandes skull?

Asså ja fattar att man vill när man är kåt o vill knulla.. verkligen.. men varför ta nån random, eller nån bara nyss träffat ute på krogen eller via nätet? Man känner ju knappt varandra..

Sex blir fan så mkt bättre om man känner personen, har känslor för personen,  nu menar inte jag kärleks känslor utan känlsor som personkemi, attraktion, lust, osv. Sexet blir så mkt bättre!

jag har haft ett fler tal ons o ja kunde lika gärna vara utan.. jag knullade dem för ja ja var kåt helt enkelt.. Nu hade Knde lika gärna ha varit utan de där ligget... Lär känna personen först, inte hela hennes liv menar jag, ta reda på vad hon gillar o inte gillar i sängen, säg vad du gillar o inte gillar i sängen.. e oftast därför ons blir dåliga, ni känner ju inte varandra, du vet inte vad hon extra tänder på, hon vet inte vad du tänder på osv..

Ne, ons e över för min del... e hellre utan sex än o ha ons.
KK e ja inte så förtjust i heller.. beror ju på.. jag är mer seriösare än så.. menar inte att de som har kk inte är seriösa, men ja vill ha mera än bara sex.. Helst...

Ni tycker säkert att jag är dum i huvudet som säger detta men vad är det igentligen bra för? alltså jag mår ju inte precis mycket bättre av ons, blir bara så att man får en stämpel som inte går bort, och ska jag va ärlig så har jag blivit en helt annan person än vad jag va för typ 2 år sen, och nu kommer turkens stora överraskning jag kan prata om sex hur mycket som hellst för jag skäms inte för det, för det är ju naturligt och jag har inte haft sex på över 6 månader snart och jag är förbannat stolt över mig själv!!!!! ni får säga vad ni vill för jag tycker jag har blivit en helt annan person men inget slår min lillebror för han har verkligen gjort en stor förändring och det är något jag verkligen tycker är underbart!

måste jobba, ha det bra boys and girls!

Tungt budskap!